Familjemassakern (1893-1897)
Denna historia tros vara sann. Den är baserad på hållbara källor, och är en av de mest hemska berättelserna från sin tid.
England runt 1893. En pojke vid namn Lucas, 12 år bodde med sin familj i en stuga vid en sjö. Tio meter till vattnet ungefär. De hade en brygga också. Lucas hade två småsystrar. Ena var May, 9 år och andra var Lilya, 5 år. Och förstås hans mamma Joan och pappa Gregory.
En dag satt nioåriga May och badade fötterna på bryggan när Lucas kom och satte sig bredvid. Plötsligt tog Lucas tag om Mays hals och klämde åt. Flickan var för svag för att göra motstånd, och svimmade. Lucas tog ett fiskenät som han virade runt May. Sedan slängde han ner henne i vattnet, Det iskalla vattnet blev en chock och hon vaknade igen, sprattlandes för sitt liv. Hon kunde inte simma. Långsamt sjönk hon och när den sista bubblan sprack, satte sig Lucas på bryggan med ett belåtet leende. Deras pappa Gregory var ute och högg ved när det hände. Mamman där emot såg allt, men var för långt borta för att hinna till undsättning.
Föräldrarna vägrade inse att deras enda son var psykiskt instabil. De ignorerade händelsen och lade det bakom sig. Tills en dag. Familjen satt och åt. Utom Lucas och hans far. De var på övervåningen. Mamma Joan ropade ner dem för att äta. Pappan gick först. När han kom fram till trappan. kom Lucas bakifrån och puttade ner sin far för trappan. Gregory dog med en bruten rygg och krossad skalle, medan Lucas stod vid toppen av trappan och log.
Åter igen ignorerade familjen, som nu bara bestod av Joan, Lilya och Lucas, att han var psykiskt sjuk och gjorde ingenting åt saken. Och inget mer hände heller.
Sen den dagen betedde sig Lucas normalt, fram till att han var 16 år, och Lilya var 9. De hade levt ett normalt liv fram tills dess, och Joan antog att Lucas bara hade begått misstag. Men just denna dagen i Juli 1897 förändrades allt. Lucas tog med sin mamma Joan ut till gräset, där han tog tag i hennes ben och bröt det. Han böjde knät åt fel håll på flit. Mamman skrek, och Lucas hoppade undan innan hon fick tag på honom. Det var då han tog sin syster Lilya i handen och drog ut henne till bryggan. På bryggan bröt han hennes armar. Båda samtidigt. Hon skrek och försökte skydda sig själv. Hon föll i vattnet och kunde inte ta sig upp för att armarna inte gick att röra. Lucas drog upp henne ändå, och när hon var uppe tog han tag i hennes huvud och dunkade i bryggan. Hon skrek, och det var då han tog tag i hennes nacke och vred om. Han vred nacken 180 grader, och lilla nioåriga Lilya dog direkt.
Joan försökte ta sig dit, men kunde inte komma till undsättning. Hon såg hur hennes dotter brutalt avrättades. Lucas rullade ner henne i vattnet, och både Joan och Lucas såg hur hon flöt bort en bit och sedan sjönk till botten.
Än var Lucas inte klar. Han tog tag i en stor sten på ca 5 kg, och bokstavligt talat krossade sin mammas ben med den. Han kastade den på hennes knän så de krasades sönder helt. Det var tortyr. Efter det såg Joan hur hennes son klättrade upp på hustaket och hoppade ner. Han försökte ta livet av sig. Men det lyckades inte. Han klarade sig med en bruten arm. Han skrek till Joan att hon skulle hålla käften, eftersom att hon grät och skrek för mycket. Sedan klättrade han åter igen upp på taket, trots den brutna armen. Han hoppade igen. Och klarade sig igen. Den här gången med ett brutet ben.
Med en bruten arm och ett brutet ben lyckades han åter igen ta sig upp, efter ett antal försök. När han satt på hustaket, sade han bara till sin mamma: "Tredje gången gillt", och hoppade. Den här gången med huvudet före. Han bröt nacken och dog.
Efter det svimmade Joan. Hon vaknade dagen efter på gräsmattan. Fast besluten att folk skulle veta vad som hade hänt, skrev hon ner allt i sin dagbok. Hon krälade fram in i huset och vid skrivbordet skrev hon ner allt som hade hänt, sammanfattat till denna korta historia. Veckor efter hittade släktingar till familjen henne. Hon låg under skrivbordet död. Hon hade förlorat för mycket blod och var kritvit. De hittade även boken och förde vidare berättelsen.
PÅ EFTERHAND har det rapporterats många märkliga händelser runt det området! Folk tror sig ha sett en blodig pojke på det hustaket, samt spöklika flickor i vattnet. Man har också känt sig iakttagen och man har känt att någon har tagit tag i antingen halsen, armarna eller benen.
Italienskt Andligt Flickmord (1989)
Den sanna berättelsen om en flicka i Italien, som blev brutalt mördad av en demon eller andlig varelse.
År 1989. I ett hus i staden Neapel (Italien) bodde en flicka, hennes hund och hennes mamma tillsammans. En dag i augusti skulle mamman gå ut med hunden. Flickan som då var ca 8 år, gick ut på gården och lekte, när något hemskt hände.
Den ena grannens trädgårdsmästare och en annan granne som var ute och räfsade löv såg när allting hände, och båda berättade allt i enskilda rum. Flickan hade tvärstannat mitt på gräsmattan. Och helt plötsligt flög hon två meter bakåt som om hon blev slagen av något. Hon skrek och bad om nåd, sa grannarna. En tvättlina började plötsligt snurra och skaka, fast det var vindstilla. Dörren på verandan hade åkt upp, och flickan drogs in av någon osynlig kraft.
Trädgårdsmästaren och grannen gick båda till undsättning, och när de kom in genom dörren, så låstes den. Det gick inte att få upp den. Det fanns inte ett spår efter flickan, och de var inlåsta.
Trädgårdsmästaren André, 23 år och den andra grannen Miguel, 41 år, strövade långsamt fram i huset letandes efter flickan när de plötsligt hörde henne skrika i källaren. De rusade ner för källartrappen och såg båda att hon satt darrandes av skräck i ett hörn. Innan de han reagera, bevittnade dem när hon åter igen slungades två meter genom luften och landade med en duns i det andra hörnet. Huvudet slog i den hårda stenväggen och spräckte hennes skalle. Miguel kände en kraft dra i honom. Han drogs upp för källartrappen, och André följde efter i panik. När de var uppe igen, så slogs källardörren igen bakom dem, och den var omöjlig att få upp. Den kunde dessutom bara låsas från källarsidan. De stod utanför, panikslagna, och hörde hur flickan skrek igen.
Skriket ilade genom kroppen, sade Miguel. Ett barnaskrik. Hemskt.
De hörde några fler dunsar och hårda slag mot källarväggen och golvet. Medan Miguel ringde polisen, hörde André hur hon skrek och kippade efter luft. Sen slutade dunsen och flickan hördes inte längre, och ytterdörren som nyss inte gick att öppna, slungades upp. De kände hur en sval bris flög genom rummet, innan lugnet intog igen.
När polisen var på plats, cirka 5 minuter senare, så fick de upp dörren med en yxa. När de kom ner i källaren, fann de flickan ligga död mitt på golvet. Hennes skalle var spräckt, sju revben var brutna, ena benet var av på tre ställen samt båda armarna. Ena armen var krossad, och det var också ena foten. Hennes ögon hade slitits ut, och enligt obduktionen hände det medan hon ännu levde.
Eftersom att detta var en oerhört tragisk och märklig händelse utan några vidare uppgifter om vad som verkligen hände, så valde polisen att inte gå ut i media med det. Flera grannar hade ju trots allt bekräftat att hon slungades in i huset av en osynlig kraft. Det var ingen människa som mördade henne. Det var en demon eller en andlig varelse. Man vet inte säkert, men André berättade om ett dovt hånskratt han hörde sekundrarna efter att flickan dog. Han beskrev rösten som för mörk för att vara mänsklig. Men också väldigt tyst
Flickans mamma flyttade där ifrån med sorgen i sitt hjärta. År 1990, ett år efter det brutala mordet på hennes dotter, hittade man henne död i hennes lägenhet. Hon hade tagit livet av sig.
Denna berättelse är sann, men berättas sällan i folkmun. Flickans grav finns att hitta i Italien, med ingraveringen "Avete sempre stato il mio angelo, ora più che mai" vilket betyder på italienska "Du har alltid varit min ängel, nu mer än någonsin".
