Rosa Chana's Spöke
[ Inskickat av Dee Hana Moguyuu, 16 år ]
Hej, Verona Messing.
Jag vill bara berätta om min syster. Och eftersom att det här är Spirituality, så är det självklart så att min syster tyvärr är död. Hon dog som 14 år, för bara några månader sen.
Hennes namn var Rosa Chana Moguyuu. Hon var stum. Men vi pratade ändå, vi pratade med varandra tyst.
Hon dog i mars 2008. Hon tog sitt liv. Rosa Chana la sig på tågrälsen och inväntade tåget. Hon hade skrivit ett sms till mig där hon skrev att hon var ledsen, och förlåt, och att hon älskade mig. Jag visste precis vad hon tänkte göra, så jag tog moppen till rälsen och såg att hon låg där. Men jag kom för sent, och såg hur tåget kraschade in i henne.
Synen finns fortfarande i huvudet, och jag tänker på henne varje dag. Men för bara några dagar sen, så fick jag ett sms i min mobil. Det stod att det var från Rosa Chanas mobil, och den blev spräckt i tusen bitar i tågkraschen. Men ändå stod det att det var från hennes mobil. Nu ska jag skriva exakt hur det stod: "Dee Hana. jag älskar dig du är altid min sis. förlåt men jag hade inget annatval. jag älskar dig och kommer alltid att göra. lägg en lilja på rälsen där jag dog, så kommer jag tillbaka och säger hejdå."
Jag blev chockad. Chockad, rädd och glad på samma gång. Efter att jaghade läst smset så placerades det i mitt utkast, som om jag hade skrivit det. Men det hade jag inte. Men jag la en lilja på rälsen där det hände. och igår när jag vaknade, så såg jag en svart skugga svepa över mitt rum, och jag hörde någon viska "hejdå". Hon kunde inte prata, men döden befriade nog henne så hon kan det. Jag blev rädd, men nu på efterhand känns det skönt.
Till minne av Rosa Chana Moguyuu, 1994-2008. För alltid älskad. <3
Hej, Verona Messing.
Jag vill bara berätta om min syster. Och eftersom att det här är Spirituality, så är det självklart så att min syster tyvärr är död. Hon dog som 14 år, för bara några månader sen.
Hennes namn var Rosa Chana Moguyuu. Hon var stum. Men vi pratade ändå, vi pratade med varandra tyst.
Hon dog i mars 2008. Hon tog sitt liv. Rosa Chana la sig på tågrälsen och inväntade tåget. Hon hade skrivit ett sms till mig där hon skrev att hon var ledsen, och förlåt, och att hon älskade mig. Jag visste precis vad hon tänkte göra, så jag tog moppen till rälsen och såg att hon låg där. Men jag kom för sent, och såg hur tåget kraschade in i henne.
Synen finns fortfarande i huvudet, och jag tänker på henne varje dag. Men för bara några dagar sen, så fick jag ett sms i min mobil. Det stod att det var från Rosa Chanas mobil, och den blev spräckt i tusen bitar i tågkraschen. Men ändå stod det att det var från hennes mobil. Nu ska jag skriva exakt hur det stod: "Dee Hana. jag älskar dig du är altid min sis. förlåt men jag hade inget annatval. jag älskar dig och kommer alltid att göra. lägg en lilja på rälsen där jag dog, så kommer jag tillbaka och säger hejdå."
Jag blev chockad. Chockad, rädd och glad på samma gång. Efter att jaghade läst smset så placerades det i mitt utkast, som om jag hade skrivit det. Men det hade jag inte. Men jag la en lilja på rälsen där det hände. och igår när jag vaknade, så såg jag en svart skugga svepa över mitt rum, och jag hörde någon viska "hejdå". Hon kunde inte prata, men döden befriade nog henne så hon kan det. Jag blev rädd, men nu på efterhand känns det skönt.
Till minne av Rosa Chana Moguyuu, 1994-2008. För alltid älskad. <3
